Om sommargators ångest

Ramlade över Bodil Malmstens blogg i morse – den är helt fantastisk – bara det här inlägget om sommargatorna i Stockholm:

”Det finns sommargator i Stockholm som är ren ångest.
Asfaltångest.
Fleminggatan är en sådan gata.
Hela vägen från Kungsbron och till slut.
Sankt Eriksgatan klarar sig.
Odengatan fram till Dalagatan klarar sig, efter Odenplan och upp till Valhallavägen – sommarångest.
Birger Jarlsgatan från korsningen Odengatan och söderut, klarar sig.
Från Odengatan norrut – ångest.
Kungsgatan – ångest hela vägen.
Drottninggatan – både/och.
Hela Östermalm – ångest.
Söder klarar sig. I stort, jag är inte helt säker.
Vissa förorter – ångest.
Årsta, Midsommarkransen, Björkhagen klarar sig.

Det är möjligt att någon annan tycker annorlunda än jag vad gäller ångesten och sommargatorna i Stockholm.
Men då tycker den fel.
Det är bara jag som kan tycka det jag tycker.

Förtydligande:
Det handlar alltså inte om de på gatorna gående eller cyklande människorna eller bilisterna.
Det är själva gatorna som ångesten sitter i.
Men inte på vintern.

/Bodil Malmsten, alltså!

Om arbetsbok

Arbetsboken skrivs av mig, Håkan Forsell. Här testar jag fältrapporter, tankar och utkast framför allt utifrån mitt arbete som urbanforskare och historiker. För att läsa och ladda ned längre artiklar och bokmanus besök min hemsida, www.hakanforsell.se
Det här inlägget postades i Stockholm, Svensk stad och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s