Den tysk-finska Auestiftelsen höll i förra veckan en konferens om urbant kulturarv i Östersjöregionen där jag deltog med ett paper om infrastruktur som kulturarv – med exemplet Slussen(!).

Arrangören hade planerat alla sociala aktiviteter till Tallinns gamla stadskärna, vilket bara efter en dag resulterade i att vi höll på att bli tokiga. Det är helt enkelt omöjligt att befinna sig i Tallinns Old town mer än 24 timmar, sen har kombin av nybaltisk medeltidifiering, saggiga ”internationella herrklubbar” och medelålders män i bjällermössor som sjunger poplåtar med förställda röster fått en att desperat längta efter vanliga människor, rimliga priser och stadsmiljöer som berättar någonting – man längtar ut till förorten helt enkelt.

Efter rundvandringen i Lasnamäe så var området runt den olympiska byn i Tallinn, strax nordöst om gamla staden, bland det mest minnesvärda.

Tallinn stod värd för yachttävlingarna under Moskva-olympiaden 1980 och till detta delarrangemang uppfördes en stor anläggning med hotell, rekreationsområden, hamn, båtförvaringsanläggningar och kontor. Allt i sovjetisk high-end arkitektonisk fulländning från sent 1970-tal.

Denna genomtänkta plats har mycket av det man önskade kunde genomsyra Tallinn i sin helhet, också för tillfälliga färjebesökare: skönhet, lugn och en öppning mot havet.

Tallinn, hamnen vid den olympiska anläggningen till Moskva OS 1980.