En sovjetisk plats vid havet 1980

Den tysk-finska Auestiftelsen höll i förra veckan en konferens om urbant kulturarv i Östersjöregionen där jag deltog med ett paper om infrastruktur som kulturarv – med exemplet Slussen(!).

Arrangören hade planerat alla sociala aktiviteter till Tallinns gamla stadskärna, vilket bara efter en dag resulterade i att vi höll på att bli tokiga. Det är helt enkelt omöjligt att befinna sig i Tallinns Old town mer än 24 timmar, sen har kombin av nybaltisk medeltidifiering, saggiga ”internationella herrklubbar” och medelålders män i bjällermössor som sjunger poplåtar med förställda röster fått en att desperat längta efter vanliga människor, rimliga priser och stadsmiljöer som berättar någonting – man längtar ut till förorten helt enkelt.

Efter rundvandringen i Lasnamäe så var området runt den olympiska byn i Tallinn, strax nordöst om gamla staden, bland det mest minnesvärda.

Tallinn stod värd för yachttävlingarna under Moskva-olympiaden 1980 och till detta delarrangemang uppfördes en stor anläggning med hotell, rekreationsområden, hamn, båtförvaringsanläggningar och kontor. Allt i sovjetisk high-end arkitektonisk fulländning från sent 1970-tal.

Denna genomtänkta plats har mycket av det man önskade kunde genomsyra Tallinn i sin helhet, också för tillfälliga färjebesökare: skönhet, lugn och en öppning mot havet.

Tallinn, hamnen vid den olympiska anläggningen till Moskva OS 1980.

Om arbetsbok

Arbetsboken skrivs av mig, Håkan Forsell. Här testar jag fältrapporter, tankar och utkast framför allt utifrån mitt arbete som urbanforskare och historiker. För att läsa och ladda ned längre artiklar och bokmanus besök min hemsida, www.hakanforsell.se
Det här inlägget postades i Architecture, European urban history, Urban Europe, Urban heritage och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En sovjetisk plats vid havet 1980

  1. Christian skriver:

    Alldeles i närheten slirade jag in på Den sjungande revolutionen med ett gäng chauvinistiska ryssar 1988. I folkhavet vajade plakat med ”Ner med KGB” och annat. Bra att olympiabyn ser bra ut, men bättre att den undertryckta vrede som kanaliserades på sångarfältet intill bidrog till att blåsa olympiabyns egentliga byggherre av banan. Var kan man läsa hela ditt paper?

    • arbetsbok skriver:

      Du har naturligtvis helt rätt, Christian. Att byggherren är borta är liksom en förutsättning för att överhuvudtaget kunna reflektera över detta. Någon Google-translatade denna post och skicka till en estnisk kulturarvsexpert i London i tron att han skulle bli upprörd över att det boostades sovjetisk arkitektur i Estland på nätet. Men han skrev till mig och sa ungefär att det där har vi alltid varit lite stolta över. Området var dock svårt förfallet för en tid sedan. Jag fick även länken till följande artikel som berör mer djuplodat anläggningens historia, läsvärt! – http://www.archplus.net/download/artikel/3513/
      /H.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s