Få platser återspeglar Los Angeles förnyade upptäckt av sin själv som stad – en plats för kollektivt ansvar med traditioner och förpliktelser mot medborgare och miljö – bättre än  Los Angelesfloden – både i den fysiska verkligheten och i mentaliteten. Kanske en av världens mest misshandlade floder – delvis nedgrävd, bortrationaliserad, under decennier fylld med djurkadaver och industrigifter – har fått Los Angeles att spola sin historia baklänges och börja föreställa sig att en annan väg kan bli nödvändig in i framtiden. En mer resurssnål, smartare, mindre individualistisk.

Los Angelesfloden vid Los Feliz Boulevard.

Los Angelesfloden är en drygt 80 km lång flodkanal, större delen övertäckt och cementerad. Floden var en gång ett viktigt ekosystem, men hade fram till för ca tio år sedan fallit i glömska som urban natur. Dess mest kända framträdande var snarast som fond för biljaktsscener i t.ex. Grease och Terminator 2, eller i hårdkokta, dystopiska kriminalare (senast i True Detective, andra säsongen).

Biljakt i filmen Grease från 1978.

Lee Marvin i Point Blank från 1967. Foto MGM

Floden var även en distinkt sociogeografisk gräns. Här hade historiskt det västra Los Angeles skiljts från östra; det välmående och framgångsrika från det fattiga, immigranterna och gängen. De senaste åren har dock grannskapen öster om floden förändrats snabbt, en hipstervåg har sköljt över flodens stränder.

LA river vid industri- och järnvägskvarteren i Vernon, 1990.

Floden får sitt flöde från bergen i Santa Monica och San Gabriel och den var länge L.A:s enda vattenkälla. Tongva-byar var lokaliserade längs floden. Spanska kolonialister döpte år 1765 om floden till El Rio de Nuestra Señora la Reina de Los Angeles de Porciúncula, och ett omfattande bevattningssystem skapades – ett slags dikessystem som gick under beteckningen zanjas – Zanjas försåg det lokala jordbruket med vatten, och vattenkällorna blev sociala träffpunkter. Den ursprungliga dikningen – zanjas madre – kan man fortfarande skönja längs Olvera Street i L.A. downtown. Floden skapade också en våtmark med pilträd, nordamerikansk poppel, ekar och ett rikt djurliv

Ett ”moderdike” – zanjas madre – i nuvarande downtown Los Angeles, där nyanlända migranter hämtade dricksvatten ur L.A. river. Photo från ca 1900.

Floden svämmade dock ofta över, våldsamt och oregelbundet, vilket under 1800-talet hotade den växande staden, eftersom floden tenderade att ta nya vägar i landskapet. Ända fram till 1933 svämmade floden över i alltmer tätbefolkade områden. Följaktligen, som en del av arbetsmarknadspolitiken under depressionen, dämde U.S. Army Corps of Engineers upp floden. Mellan 1935 och 1959 genomfördes cementeringen av flodbanken för att få kontroll på översvämningarna. När floden delvis torrlades uppkom nya stora arealer som tidigare varit alltför utsatta för att bebygga. Längs floden startade en fastighetsspekulation som höll i sig långt efter andra världskriget, där byggherrar uppförde ofta enklare bostadshus vareftersom ny mark blev tillgänglig.

Flodbädden blev under efterkrigstiden det urban wasteland som länge präglat bilden av det postmoderna Los Angeles. En flod fångad och gömd under 10 sammanlänkade freeways och industrijärnvägar som löper genom hjärtat av staden.

Sedan åtta år bedrivs ett tämligen intensivt arbete med att få tillbaka den ekologiska variation som var förknippad med floden. Organisationen Friends of Los Angeles River har, tillsammans med aktivister och boende, återskapat en våtmark i flodfåran och på vissa delar gjort floden till en levande natur igen. Konstnärer har anlitats för att utforma nya portar till flodens rike, med dess återvändande natur- och djurliv. Sedan 2010 står floden under the Clean Water Act, vilket betyder att den är skyddad av en naturvårdslag. Det ordnas regelbundet vandringar och cykelturer längs eller i själva flodbädden. På vissa ställen har vattnet nått en nivå som gör det möjligt att paddla kajak.

Portiken till floden vid Los Feliz Boulevard har skapats av konstnären Michael Amescua.

Michael Amescua har återgivit den flora och fauna som nu sakta återvänder till flodbädden.

Men okunskapen om hur floden och vattenresurser har fungerat i staden innebar att en del fatala beslut gällande stadens naturliga tillgångar fattades under 1980- och 1990-talet. Bland annat konstruerade L.A. county regnvattenavrinningen så att den tömdes i L.A-floden. Något som snart gjorde floden till stadens största avlopp. Det var en av ingenjörskonstens ironier att en stad som ständigt hotas, och nu har drabbats av svår torka leder bort allt regnvatten som kunde ge liv åt markerna till en underjordisk flod, där vattnet helt sonika töms ut i Stilla havet. Sen är staden tvungen att importera vatten från norra delarna av delstaten till höga kostnader. Alla dessa problem har Los Angeles varit tvungen att se över under senare decennier, något som också höjt medvetandet hos medborgare och tjänstemän om naturens och ekologins nödvändiga funktion i staden. Att om du ändrar på naturen kommer naturen att svara tillbaka, inte sällan med förödande resultat.

Floden är nu, som jag skrev inledningsvis, en av stadens största ”återupptäckter”. Den används flitigt för transport, rekreation och för olika typer av habitat, både för människor och djur. Vid grannskapen Los Feliz och Atwater Village går en motorväg, en bred cykelväg, ett joggingstråk och mitt i flodbädden finns paddor, hägrar och andra vattenfåglar. Det finns också mindre tältbyar som hemlösa byggt i den vilda och snåriga natur som börjat frodas i flodbäddens mitt.

Tältby mitt i flodbäddens nya växtlighet.