”Fuck you, part-time Berliners!”

Demonstration MediaSpree Versenken, Berlin Kreuzberg 2009.

Demonstration MediaSpree Versenken, Berlin Kreuzberg 2009.

Jag minns när jag såg lappen för första gången – det var 2008 – i trappuppgången till en väns lägenhet i Kreuzberg: ”Fuck you, part-time Berliners!”

Det var utpekande. Och en tillståndsdiagnos av staden i blixtbelysning. Berlin hade under större delen av 1990-talet inte alls levt upp till de politiska drömmar om tillväxt och investeringar som existerade efter murens fall. Istället hade staden attraherat genom låga levnadskostnader, mycket utrymme och experimentlusta. Tämligen unga, kreativa och internationellt rörliga grupper, där det existerade en flytande gräns mellan boende och besök, arbete och nöje, präglade stadsbilden. Vissa kvarter förvandlades till livsstilsbehållare för ”deltidsberlinare” som oförbindligt konsumerade det lokalas kvaliteter utan att behöva avkrävas den bofastas engagemang. De befintliga, och betydligt fattigare, invånarna kunde inte konkurrera med det kapital och den efterfrågan som dessa YUCI:s (young urban creative internationals) tog med sig – och trängdes följaktligen bort.

Denna kort återgivna kartläggning över bakgrunden det famösa ”turisthatet” i västra Berlin återfinns i samlingen The Berlin Reader: A Compendium on Urban Change and Activism. Det är en fascinerande textsamling som sammanför academia med aktivism, utredningsprosa med debattglöd, kulturteori med fastighetsmarknadsanalyser.

Det är också en bok som visar hur turbulenta de senaste decennierna av fastighetsspekulation, privatiseringar och livsstilsurbanism har varit. Även de mest välinsatta experterna på stadsutveckling förstod inte vad som höll på att hända med Berlin när de befann sig i stormens öga. Flera processer var på gång samtidigt. Vad som var löftesrikt eller hotfullt berodde på vilka ideologiska glasögon man bar.

Inledningsvis dominerade problemen på arbetsmarknaden. När Berlin slutade vara ett skyltfönster för väst försvann snart också bidragen till den arbetsintensiva industrin. Tusentals lågutbildade blev utan sysselsättning, något som framför allt märktes i de traditionella arbetar- och invandrarkvarteren i Kreuzberg, Neukölln och Wedding. På motsvarande sätt konfronterades Östberlin med rationaliseringar och privatiseringar som ställde mängder av människor utan arbete. Den s.k. Häussermann-studien från 1997 – som återfinns i boken – sammanfattar de sociala farhågor som fanns inför utvecklingen. Ett bidragsprogram, ”Die Soziale Stadt”, lanserades för att hantera fattigdomen i innerstadskvarteren, inte minst eftersom västra Berlin förutspåddes en kraftig suburbaniseringsprocess som skulle attrahera medelklassfamiljer.

Häussermann-studien låg till grund för en socialdemokratisk stadspolitik som riktade sig mot utsatta grupper på arbetsmarknaden och när det gällde sociala områden, men som helt missuppfattade det omvandlingsförlopp som samtidigt pågick inom en annan sektor i Berlin innerstadsstadsdelar: bostadsmarknaden.

Matthias Bernts och Andrej Holms fallstudie över Prenzlauer Bergs helvetesdans i fastighetsspekulation från 1993 till 2005 är numera en flitigt refererad och återpublicerad analys (den har även dykt upp i en omarbetad version på svenska i antologin ”Gentrifiering” nyligen). Kombinationen av naiv statlig subventionspolitik för att sanera den förfallna stadsmiljön, omfattande skatteavdrag för privatinvesterare, eroderat hyresskydd och sist men inte minst restitutionsförfaranden som framför allt fungerade som rabatter för de etablerade och ofta internationella bostads- och byggföretag som snart dominerade fastighetsmarknaden, utgjorde ett högeffektivt vapen för att skjuta den sociala mångfalden och låginkomsttagare ut ur kvarteren. Och bereda plats för A-grupperna (Arzt, Architekt, Anwalt) från västra Tyskland och övriga världen att ta över bosättningarna.

The Berlin Reader är utmärkt kommenterad av utgivarna, till hjälp för den som inte är helt bekant med stadens märkliga ödesvägar sen tidigare. Den ger därtill en katharsisupplevelse likt en klassisk tragedi: alla steg av välvilja som slutgiltigt leder till att de ursprungliga önskningarna helt förstörs.

Artikeln är publicerad i kortare form i senaste nr av tidskriften Arkitektur, nr. 7 2014.

Om arbetsbok

Arbetsboken skrivs av mig, Håkan Forsell. Här testar jag fältrapporter, tankar och utkast framför allt utifrån mitt arbete som urbanforskare och historiker. För att läsa och ladda ned längre artiklar och bokmanus besök min hemsida, www.hakanforsell.se
Det här inlägget postades i Berlin, ekonomisk kris, Gentrifiering, Urban economy, Urban Europe, urban sociologi, Urbanisering och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s