Malmberg. Foto över Österlånggatan, tidigt 1950-tal.

Det är fascinerande att se bilder från samhället Malmberget under 1940-, 1950- och 1960-talet. Fram träder en finlemmad småstad med särskilda kännemärken: träbebyggelse inom ett tämligen tätt rutnät, breda bostadsgator för snöplogning och centrala gator med butiker och service.

Malmberget korsning Köpmangatan Malmberget, Gällivarevägen. Centralskolan i bakgrunden, 1950-tal.

Till följd av gruvnäringens rationalisering och tekniska utveckling blev alltfler specialiserade högskoleutbildade verksamma i Malmbergets samhälle efter 1945. En social stratifiering gjorde sig märkbar. Ett klassamhälle formades och till de grova fogades också de fina distinktionernas betydelse. Efter färdig skolgång skickades ingenjörernas barn till Uppsala för universitetsutbildning medan gruvarbetarnas barn gjorde tidigt insteg i det enda arbetsliv de kände till.

1947-1960 såg ett kraftigt uppsving för gruvindustrin och inflyttningsöverskott med ca 600 personer per år. Stadslivet i Malmberget var tack vare arbetarkulturen och föreningslivet erkänt mycket livaktigare än i Gällivare, med biografer och kaféer. Samhällets service behövde utvidgas. De tidigare gruvarbetarna flyttade inte längre bort från orten tillbaka till hemtrakter när de blev gamla utan stanna kvar. Generationer blev rotade. Barn föddes. Centralskolans klasser var snart överfulla.

Flygplansbild över Malmberget. Kaptensgropens omfång vidgades snabbt pga omfattande brytning under staden. Foto från tidigt 1970-tal.

Det operativa landskapet hade fått en karaktär: stadslik, med fasta institutioner, skolor, vårdinrättningar. Men vart eftersom LKAB:s brytningsrätt utökades blev samhällets fortsatta planering en stor fråga: det blev aktuellt under 1950-talet att bryta Kaptensmalmen och malmkroppen gick under den befintliga stadsplanen. Frågan ställdes öppet i debattartiklar: 1956: ”Malmberget är ett misstag. Stopp för stadsplaneringen”.

Förstasida ur Norrlandsfolket, mars 1956.

Den framtida gruvdriften skulle göra att bebyggelse söder om Kaptensvägen kom i riskzon för ras och seismiska rörelser.

Redan från 1950-talet utvecklades en dubbel planeringsrörelse i Malmberget: uppköp och ersättning för de invånare som ägde hus i gruvbrytningens riskzon, och längre västerut förtätning, höga flerbostadshus och köpcentrum. Samhällsbilden förändrades, skriver Gösta Forsström i sin historik över gruvorten från 1973, från en trähusstad i fysisk närhet till resursutvinning till en mer genomsnittlig tätort enligt gängse svenskt moderniseringsmönster under välfärdsepoken. Samhället började även planeringsmässigt präglas av infrastruktur för allmän hälsovård, utbildning och annan service.

På blott 4 år under 1960-talet såg orten helt annorlunda. Men av de rivningar som genomfördes hade endast ett mindre antal att göra med själva gruvbrytningens utveckling. Det var behovet av modernisering som var den styrande faktorn, och den kapitalackumulation som samhällsekonomin hade resulterat i inom ett flertal sektorer, privata och offentliga.

En dubbel planeringsrörelse i Malmberget: nedmontering och modernisering. Norrlandsfolket 1968.

Jag besöker ett möte för det lokala projektet Dokumentera Malmberget som samlar in ett enormt material av foton, artiklar och intervjuer som finns kring orten för en framtida utställning om det samhälle som nu successivt monteras ned. Där får jag veta att det var först mot slutet av 1950-talet som Malmberget fick adresser och gatunamn. Innan dess var hela administrationen av orten underställd resursutvinningens taxonomier och sociala relationer. Alla kände alla, och vilken roll man hade i produktionskedjan. När gatunamn introducerades användes namn som fanns i Stockholm, förmodligen för att bolagets ingenjörer kom från eller hade sin utbildning i huvudstaden.

Den s.k. gropen i Malmberget.

Dokumentera Malmberget får i dag vara med vid rivningar eller nedmonteringar av husen, ta fotografier och t.ex. golv- och tapetprover. Planen är att staden ska kunna återskapas virtuellt in i minsta detalj och för olika tidsepoker i en spelmodulsliknande miljö. LKAB har en egen grupp för ”Malmbergets minne” som både har en stor del i finansiering av projektet och ett tekniskt intresse av hur man kan utveckla liknande tredimensionella miljögestaltningar.

LKAB:s evakueringsplan fram till 2032 för Malmberget

Större delen av Malmberget ska vara borta till år 2032, i stort sett endast stadsdelen Malmsta kommer få vara kvar. Bostäder och samhällsfunktioner flyttas till Gällivare. Den nya stadsplanen för Gällivare ska både ge en tätare centrummiljö och expansionsmöjligheter mot berget Repisvaara och koppla samhället till Dundrets skid- och friluftsområde. Särskilda kulturhus i Malmberget har plockats ned och förvaras av LKAB i väntan på att få återuppföras i Gällivare som tidsvariationer i en stadsmiljö som annars riskerar bli ensidigt samtida.

*

När man nu plockar ned samhällsstrukturerna för ett gammalt operativt landskap, och samtidigt planerar för att bygga ett nytt blir det uppenbart hur mycket av samhällets prioriteringar som har rört på sig. Nu är det den klimatsmarta, täta, rekreationsrika staden som premieras. Det är närmast symboliskt att det är den länge mansdominerade gruvorten som läggs ned. För sektorn har förändrats radikalt. Ingenjörsutbildningarna är på väg att bli helt kvinnodominerade. Därför måste man tänka om för att få de högutbildade man behöver. Även läkare och andra experter är ofta kvinnor. Närheten, det enkla småstadslivet, den orörda fjällvärlden, friluftsliv, extremsporter måste ges en vinkling så att de attraherar andra människor än de som tidigare dominerade produktionsordningen.

”Gällivare Arktisk småstad i världsklass”, vision skidåkning Vassara.

LKAB har en egen utbildningslinje på gymnasiet i Gällivare. Där gick tidigare bara killar, men i dag är det nästan bara tjejer. Företaget har därför också helt fått ändra sin marknadsföring. Tidigare var alltid en bild på två gubbar i gruvhjälmar som stod och sa: hej killar jobba här nere hos oss! I dag är det genomgående kvinnor som sköter marknadsföringen.

*

Den utvidgade urbaniseringen rymmer ofta återkommande konfliktytor: mellan användarvärde och produktionsvärde, mellan vardagliga rutiner och marknadslogik, mellan lokalt och globalt präglade ekonomier.

En av de konfliktytor som här blir synliga mellan olika former av samhällsgestaltningar har varit särskilt långvarig och komplicerad för malmfältens orter och regioner genom historien, den samiska rennäringens intressen och verksamheter. Om LKAB fortsätter att bryta mer malm, vilket företaget naturligtvis kommer att göra på olika håll i Gällivare kommun, kommer det bli mer allvarliga kollisioner med rennäringen. Markfrågan har tagits upp med anledning av de nya planerna. Av kommunens fyra samebyar är särskilt en – Unna tjerusj – utsatt pga friluftslivet på Dundret och den nya stadsdelen på Repisvaara. I Gällivare har man hittills lyckats finna kompromisser mellan nya bostadsområden och renarnas betesmarker och olika kompensationslösningar när samebyarnas näringar inskränks.

Men i en annan kommun ca 6 mil längre söderut i det norrbottniska inlandet är situationen som bekant mer infekterad. Från Gällivare åkte jag vidare över Porjus mot Jokkmokk.

[Stort tack till Liza Yngström, Gällivare kommun, LKAB:s projektgrupp för Malmbergets minne och Lars Israelsson, Dokumentera Malmberget.]