Innan allt förändras – Lissabon del 1.

Lissabon1

Med INURA har jag tillbringat närmare tio dagar i Lissabon för kritiskt fältarbete.

Det var en tid sedan jag var i Lissabon, men inte mycket hade förändrats. En stad att älska, för ljuset, gränderna, värmen om nätterna i Alfama. Men förfallet var mer påtagligt. Och Portugals kris gav sig tillkänna. En demokratisk kris – som liksom överallt i världen tar sitt avstamp i stadsmiljöns förändringar.

Vad är det för sömn Lissabon har sovit? Varför vittrar fasaderna? Varför är vart fjärde hus till salu?

Man kan börja med hyreslagen. Portugals städer har haft en restriktiv hyreslag som går tillbaka ända till 1910. Den förnyades senast under slutet av Salazars regim på 1970-talet. Populism och strävan efter social stabilitet kännetecknade mycket av fascistregeringens politik. Det var viktigt att vinna folkets breda stöd och att ge familjer med inte särskilt höga inkomster respit undan marknaden.

Samtidigt visade Portugal under hela efterkrigstiden ekonomisk tillväxt, mycket beroende på de koloniala resurser landets makthavare drog nytta av för exportindustrin, slutligen med hjälp av omfattande krigsinsatser i framför allt Angola.

Under 1970-talet var socialpolitiken inåt därför riktad mot det trygga och oföränderliga. Utåt var Portugals värld satt i brand.

 Lissabon3

Berättelserna kommer fram när vi pratar med människor; boende, butiksägare, de ligger hela tiden under ytan, en kontinuitet i stadsmiljön: människor som alla har fötts, levt hela sina liv, tagit över föräldrarnas hem när de själva gift sig och fått barn, blivit gamla – allt inom samma fyra väggar i den gamla staden i Lissabon.

Sedan 2006 kan inte hyreskontrakt skrivas över till släktingar längre (men fortfarande till barn och barnbarn), vilket tidigare var vanligt. Men närmast ett sekel av reglerad bostadsmarknad, och som därför huvudsakligen har varit styrd av socialt och kulturellt kapital, har lämnat alla de spår i Lissabons gamla stadsdelar som ger staden dess komplexa men distinkta karaktär: inbodd, sliten, underinvesterad, tillfällig, uråldrig stad. Intimt global och samtidigt provinsiell och efterbliven.

Inom den kapitalistiska marknadsordningen kan man förstöra en fastighets- och bostadssektor på två sätt: Ge för mycket makt åt fastighetsägare. Det är det vanligaste, och det enklaste sättet. Eller ge för mycket makt åt hyresgäster. För mycket makt åt hyresgäster gör att den form av utveckling som marknaden känner igen stannar upp. Bostadsmarknaden intimiseras och stängs. Hemmets varukaraktär försvinner gradvis.

Gamla Lissabon har bländats ut från större investeringar och den igenkännbara make-over som andra europeiska städer präglats av. Man vandrar i en gammeldags värld som spiller ut på gatorna. Confederations Cup på små tjock-tv apparater i ”sportbarer”. I Jardim Dom Lois hänger medelålders prostituerade som tappat rösten. På Rua Luz Soriano pratar jag med servitören med den perfekta brittiska accenten:

”23 år arbetade jag i norra London – my whole bloody life! – and I didn’t even like it! Men min fru ville till England. Nu har hon lämnat mig. Och jag är tillbaka här, tog över min mors lägenhet. Men det är sent, och jag har blivit trött.”

Fado sitter i husväggarna. Det är luften man andas. Det är det gulnade hyreskontraktet.

Lissabon2

Krisen i Portugal, och särskilt i Lissabon, har haft sitt epicentrum i fastighetsmarknaden.

Lissabon blev under 1990- och 2000-talet Europas näst mest suburbaniserade stad, endast slagen av Aten. Omfattande subventioner, EU-medel att förbättra infrastruktur, vägar och transportnät, stadsservice och bostadsstock riktades unisont mot byggindustrin som sökte sig längre och längre ut från stadens centrum i omvandlandet av mark, oftast jordbruksmark, till vinstgenererande förortskomplex.

Tjänstesektor och serviceekonomi förväntades expandera mer än den gjorde – och fastighetsinvesteringarna visade sig vara beroende av kreditkonstruktioner som snart föll sönder för att med ens dra med sig inarbetade, fungerande samhällssektorer i raset.

I dag står hela stadsdelar nybyggda, men helt tomma.

Den ekonomiska rekonstruktion som Portugal är underkastad av Trojkan sedan 2011 (IMF, Europeiska centralbanken och Europakommissionen, samma institutioner som svarade för Greklands räddningspaket) – har återigen haft fastighetsmarknaden som huvudfokus.

En första åtgärd har varit att liberalisera hyresmarknaden. Införa marknadshyror och underlätta uppsägningar av hyreskontrakt. De internationella långivarna har varit tydliga: gamla Lissabons fastighetsmarknad måste öppnas för globala investeringar, riskkapitalbolag och storskaliga revitaliseringsaktioner.

Uppsägning av boende behöver sedan 2012 endast sträckas ut till 6 månader. Någon formell grund för uppsägning behövs inte heller, mer än ombyggnad och moderniseringsåtgärder av fastigheten. Men för mindre butiksägare kan uppsägning verkställas omedelbart. Dessa mindre näringsidkare finns nästan uteslutande i den gamla stadsmiljön i Lissabon; livsmedelsaffärer, tv-reparatörer, skrivbyråer etc.,

Den nya fastighetslagen inrymmer också stora möjligheter att upphäva kulturhistoriskt skyddad bebyggelse. Bara fasaderna är numera minnesskyddade. Det betyder att man som investerare kan blåsa ut allt ur en fastighet och fylla skalet med behov som bättre svarar mot marknadens direktiv. Framför allt större bostadsytor, men för att verkligen locka tillbaka medelklassen från förorterna bör det helst finnas garage också, enligt de planerare som tar emot intresseanmälningar för ombyggnationer.

Befintliga hyresgäster är naturligtvis livrädda för vad som händer. Stämningen är ångestladdad och hotfull och det märks i alla samtal under vår vistelse i Lissabon. Staden är full av åldrade institutioner som civilsamhället skapat: sportföreningar, bingosällskap, filmklubbar, läscirklar och grannskapsklubbar – alla med sina specifika lokaler.

Efter decennier av regleringar som dämpat marknadens inverkan så effektivt är också gamla Lissabon full av sociala samlevnadsformer som uppkom med urbaniseringen till staden, och som nu sannolikt kommer försvinna med nästa kastvind. Samlevnadsformer som har landsbygden som råmodell.

En av grannskapsklubbarna i stadsdelen Graça som vi besökte hade tagit bylivets former av ömsesidig hjälp med sig in i staden. Här kunde man betala sina interneträkningar, titta på fotboll, spela biljard, hyra festlokalen för en studentexamen.

Ursprungligen hade många kommit till Graça från samma region i sydvästra Portugal. Lokalen som föreningen skaffat 1931 hade i början av 2013 plötsligt blivit 400 procent dyrare i månadshyra. De åldrade männen som skötte föreningslokalen var hjärtskärande nedslagna.

När vi gick runt såg vi hur tiden i huset hade stått still. Ingenting konserverar bättre än avsaknad av ekonomiska intressen. Men bara till en viss punkt. Sen inträder förfallet och utestängandet av det nya som måste få komma. I detta fall inte bara nya pengars klåda – utan andra intressen; kvinnor, unga, andra kulturer.

Grannskapsklubb lissabon

Grannskapsklubben ”The Five Kings” (Cinqo Rios).

Den blandade känslan av en hel samhällssektor som tillåtits ducka under marknadens radar i decennier. Går det inte finna en balans i detta? Finns det bara förstörelse eller stagnation?

Hur som helst är bostadsmarknaden och fastighetsekonomin också den del i samhället som fungerar som språngbräda för omfattande protester mot Portugals regering, mot Lissabons kommunala myndigheter – och i förlängningen mot den skendemokratiska ordning som många unga lissabonbor uppfattar att de just nu lever under. Det yttrar sig i husockupationer, illegal urban farming och ett stark ideellt engagemang för de informella slumområden som sprider sig lavinartat i Lissabons utkanter, men även i fickor inne i gamla staden.

Mer om detta i nästa del.

Om arbetsbok

Arbetsboken skrivs av mig, Håkan Forsell. Här testar jag fältrapporter, tankar och utkast framför allt utifrån mitt arbete som urbanforskare och historiker. För att läsa och ladda ned längre artiklar och bokmanus besök min hemsida, www.hakanforsell.se
Det här inlägget postades i European urban history, förtätning, Gentrifiering, INURA, Lissabon, Urban economy, Urban Europe, Urban heritage, urban sociologi och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Innan allt förändras – Lissabon del 1.

  1. Anna Olsson skriver:

    Intressant läsning, dina tre inlägg om Lissabon som jag hittade till via Thomas Nydahls blogg. Det är alltid mycket intressant att läsa analyser utifrån av en verklighet som man känner inifrån.
    Den som läser dina inlägg utan att läsa de artiklar du länkar till får dock lätt intrycket att omorganisationen av hyresmarknaden är ett neoliberalt otyg påbjudet av trojkan. (Det kanske inte var din avsikt, men så läser jag det). Som tydligt framgår av artiklarna ur Time och Associated Press som du länkar till var den tidigare hyreslagstiftningen oerhört problematisk. Och tidigare regeringar, också den centervänsterregering som föregick nuvarande centerhögerkoalition, hade påbörjat en reform. En sådan är oundviklig. De direkta konsekvenserna av absurt låga hyreskontrakt som kan gå i arv och ett rättssystem som gör det oerhört svårt att vräka en icke-betalande hyresgäst beskriver du tydligt i dina inlägg. Hus som inte underhålls och långsamt överges i väntan på att den sista livstidshyresgästen ska dö. Men som framgår ffa i AP-artikeln är det här också en nyckeldel i ett samhälle som behöver en genomgripande reform. Jag har inte svart på vitt på det här (och det vore intressant om du hade konkreta uppgifter från din forskning), men jag antar att en viktig anledning för Estado Novo att hålla fast vid den här lagstiftningen var att om man hade så låga hyror gick det också bra att hålla nere lönerna. Och så har det fortsatt. Det fungerar ju att tjäna 5000 kronor i månaden när ens hyra är 500. Inte heller sätts det någon press på rationalisering av de små affärsverksamheter som fungerar i lokaler med lika låga hyror. Där den gamle skomakaren eller specerihandlaren kan fortsätta att jobba till dess han inte kan stå upp längre, därmed utdrygande en miserabel pension. Som i ett stort antal fall är miserabel därför att han som egenföretagare deklarerat så liten inkomst som han anständigtvis kunnat komma undan med. Och så vidare. Allt hänger samman.

    Reform är nödvändig. Att det sedan är högst diskutabelt om man ska reformera som trojkan vill, det är eh annan sak.

    • arbetsbok skriver:

      Hej Anna,
      Och tack för dina intressanta och högst relevanta kommentarer. Jag försökte hålla bägge perspektiven på just hyresregleringen öppna – att det på ett destruktivt sätt kan kantra över åt olika håll, och hur svårt det verkar vara att återupprätta balansen i en ekonomisk politik satt under hårt tryck.
      Jag tror att du läser min text helt riktigt när du menar jag mer pekar på riskerna med avregleringen. Det har att göra med fältstudiens karaktär, att vi framför allt träffade människor som kände sig drabbade, eller hotade, på s.a.s. gatunivå, och det blir man ju påverkad av som medmänniska.
      Det finns mycket skrivet om stadspolitiken i Lissabon de senaste åren, och de länkar jag plockade in var de som förhöll sig mer neutralt resonerande kring för- och nackdelar. Alla har ju olika, och ganska starka, åsikter. Det finns i media och bland medborgare både starka anhängare av den ekonomiska saneringspolitiken och marknadshyror, men också emfatiska motståndare.
      Jag kunde ha skrivit mycket mer om just hyrespolitiken, men ville inte fastna i den problematiken utan ge en bredare bild av hela fältstudieresan. Du har ju rätt i att hyresregleringen har varit föremål för förändringar och debatt före dess att Trojkan levererade de ekonomiska kraven. Det är en väldigt trovärdig delförklaring att regleringen också fungerade inkomstbromsande under tidigare decennier. I ett annat forum hade vi en diskussion om regleringens förhållande till andra politiska sektorer i Portugal under 1970-talet. Att den hörde till de socialpolitiska åtgärder för Estado Novo som skulle fungera stabiliserande inåt i förhållande till t.ex. den våldsamma och kritiska kolonialpolitiken. Med dina kunskaper om Portugal kan du säkert peka på flera faktorer som hörde ihop, men som man kanske inte ser höra ihop vid en flyktig anblick.

      Det finns också paralleller att dra till svenska storstäder på 1960- och 1970-talet: stagnerade innerstäder pga bristande investeringar (inte bara hyresregleringar utan också snäva kommunala direktiv för byggande och sanering av privata investerare), en spill-over-effekt i form av massivt förortsbyggande i grannkommuner, underblåst med gynnsam kredit- eller skattepolitik. Och småningom en fastighetsbubbla som spricker. När sen politiken måste städa upp allt detta, då är frågan hur man fördelar makt mellan de olika intressenterna i stadsmiljön. Det är en av de saker som intresserar mig. Och i Lissabon var intrycket att omfördelningen av makt mellan investerare och boende, eller mindre affärsidkare, omkastats tämligen häftigt, också pga att man väntat så länge med reformer inom området att positionerna blivit destruktivt låsta.

      Ja, det går att resonera mycket mer kring dessa saker, men detta var åtminstone en första reaktion på din kloka kommentar.

  2. Anna Olsson skriver:

    Att förstå Portugal är en livsuppgift och jag har bara haft tjugo år på mig hittills…

    ”att omfördelningen av makt mellan investerare och boende, eller mindre affärsidkare, omkastats tämligen häftigt, också pga att man väntat så länge med reformer inom området att positionerna blivit destruktivt låsta.”
    Absolut.

    Men det ni mötte i Lissabon avspeglar förstås också ett samhälle som går på knäna under den ekonomiska krisen, och de åtstramningsåtgärder som tvingats på landet i utbyte mot stödlån, och de indirekta konsekvenserna av den åtstramningen. Återkommer med kommentar på annat inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s