På flera ställen i Kreuzberg har det dykt upp biodlare. Taken i kvarteren runt Aqua Carréhuset är det fullt med bikupor och skyltar annonserar om biodlarkurser. Helt nyligen gav en av frontfigurerna bakom biodlarna, Erika Mayr, ut boken ”Die Stadtbienen”. Förutom praktiska råd som att inte börja med mindre än 500 Euro för odlingskurs, utrustning och ett eget bisamhället så innehåller boken vardagsfilosofiska liknelser som kanske gör någon glad, men mig mest lite nedslagen: ”En bistock är som ett mini-Berlin, ett mikrokosmos där alla har sin plats, sin uppgift och sin väg – ibland händer det att man krockar, men då tar man bara ett djupt andetag innan man flyger vidare!” Nåja.

Biodlarföreningen i Charlottenburg har numera över 2.000 medlemmar varav hälften tillkommit bara de senaste tre åren. Även på tak till offentliga byggnader finns biodlingar: Berlins domkyrka, Senatshuset och Haus der Kulturen der Welt. Hotel The Westin Grand har i receptionen börjat sälja särskild ”Lindhonung” av trädpollen från Under den Linden (€5 för 100 gram).

Urban Beekeeping har som mycket annat från den gröna stadsrörelsen sitt ursprung i USA, närmare bestämt Detroit – en stad som också varit föregångare när det gäller Urban farming. Mayr skriver i sin bok: ”Om nu det urbana samhället är det vi oåterkalleligen har att leva i, måste vi göra det som människor alltid har gjort för att må bra och tro på framtiden: kultivera, odla, producera och ta hand om det naturen givit oss.”

I all sin självklarhet är det rätt fint tänkt och skrivet.