Det var så vackert och ensligt inne i väntehallen till bussterminalen i L’viv. Som inuti en kartong som ett barn prytt med mammas gamla pärlhalsband. Jag minns att jag försvann i tankarna in i de där pärlhalsbandslamporna och undrade om några någonsin träffades vid väntringen, där man kunde titta ned på en lika ödslig hall på nästa plan.

När vi väl åkte med bussen körde den på flera djur på vägen till Przemysl. Det var makabert, hundar och harar bara dök upp från ingenstans, eller snarare från fälten som aldrig tog slut och där människor stod nedböjda med händerna djupt nedsjunkna i myllan.

I sommar är ett fotbolls-EM i Ukraina och landet kommer att besökas av många som aldrig kunde föreställa sig att sätta sin fot i ett tidigare Sovjetland för 10-12 år sedan. Jag undrar hur bussterminalen ser ut i dag. Om pärlhalsbandslamporna hänger kvar.