En egenhet som återkommande förundrar mig: Medan Sverige har DN Bostad och på baksidan DN Drömbostad och andra inredningsbilagor till olika dagstidningar – som indikerar att svensk storstad är en livsstilsstad, ett slags vip-kotteri för de redan definierade – så kan man istället läsa ”Immobilien”-avdelningarna i tyska dagstidningar.

Dessa fastighetsnyheter berättar delvis om räntelägen och förvaltning men i t.ex. både FAZ Sonntag och i Süddeutsche Zeitung finns varje helg reportage om stadsdelar som förändras, lokala arkitektuppdrag, butiksetableringar och invånarkonflikter.

I Immobilien-delarna har jag läst högintressanta kortreportage om Münchens Westend som en gång ansågs ligga för nära centralstationen och huserade turkiska och kroatiska invandrare (invandrarandelen har i vissa kvarter legat på 42 procent) i ohelig allians med inflyttade lantarbetare från det bayerska omlandet och en och annan drogmissbrukare. Inom loppet av något år har Westend hamnat i fokus för privata investerare och uppvärdering av fastighetsstocken. Dönerbutikerna slår igen och den slitna Eckkneipen Gasthaus zum Riedwirt kämpar mot rasant stigande hyror. En lokal publicist säger något tänkvärt i reportaget: ”I städer som vill ha en kreativ återväxt måste det finnas stadsdelar som är tålmodigare och ser mellan fingrarna – i Westend kunde du få utvecklas. I stan var du däremot tvungen att ha ett färdigt koncept med en gång, dra in massa pengar från dag 1. Här ute överlevde man minst ett år även om det gick riktigt dåligt…”

Eller ett annat reportage om hur det beryktade St. Pauli med Reperbahn i Hamburg inom kort kommer vara ett område för höginkomstagare och high-end byråer. Bort med showbarer, bordeller, sjömanshem –bland fyrstjärniga hotell kommer endast pommes-vagnen ”Heisse Ecke” stå kvar som en ironisk markör och tandlös väktare över den en gång så farliga och skitiga hamnstadsdelen.

Jag bara undrar: varför finns det inga Immobilien-analyser i svenska dagstidningar? Varför inga sammansatta berättelser om fastighetsinvesteringar, gatudragningar, arkitektur och människors vardagsliv som talar om hur våra städer förändras. För jag tror att det finns mycket att berätta – om man bara vågar släppa svenskt tenn-kudden och bege sig utanför den överdesignade lägenheten. Genren har ju hursomhelst sjunkit under stupiditetens gräns för länge sedan så det skulle ju även vara en välkommen genreförnyelse.

Jan Åman skrev nyligen i en utblick över svensk stadsutveckling och arkitektur att nyckelmarknader för stadstillväxt har gått mot fullständig konformism – och att detta redan är ett nationalekonomiskt problem. Samma sak gäller definitivt för svenska dagstidningars behandling av bostäder, stadsomvandling och fastighetsmarknader.