Jag är ingen motståndare till Olympiska spel, utan tvärtom stormförtjust i dem. Men ambitionen att stå värd för ett stort evenemang som just OS verkar ofta sätta igång svårt odemokratiskt processer på de orter som kandiderar. Jag skrev förra året om Vancouver och det undantagstillstånd som delvis inträdde under OS 2010. Exemplen, nu när jag har fått upp ögonen för dem, går att förmera.  Det är ett helt forskningsprojekt i sig självt – att studera 1900-talets undantagstillstånd och planeringsövergrepp när det blir dags för olympiader och stora turneringar.

Garmisch Partenkirchen i södra Tyskland kandiderar för vinter-OS 2018. Orten är inte fattig med det saknas mark. Det beror till stor del på hur geografin ser ut, men också på historiska faktorer: Garmisch Partenkirchen var orten för vinter-OS 1936, samma år som det mer bekanta sommar-OS gick i Berlin. Sen lyckades Garmisch även bli OS-ort för spelen 1940, men kriget kom emellan och det blev aldrig av.

Inför bägge dessa evenemang exproprierade dock nazisterna stora mängder mark av byns fårbönder. Under efterkrigstiden övertog den federala västtyska staten äganderätten till denna mark, och sålde sedermera ut den till större företag för kontor och butiker. Rent krasst: H&M i Garmisch har sin shop på en plats som nazister en gång i tiden rövade från alpbönder.

I december 2009 skickade borgmästaren i Garmisch Partenkirchen ett brev till de markägare som hade strategisk egendom i stan och bad dem hyra ut marken inför stadens OS-ansökan för priset av 22,60 Euro per kvadratmeter och år. Rätt mycket pengar – över tio års uthyrning, flera markägare hade över ett par hektar land… Innan det visade sig att stadens styrande hade satt kommatecknet fel och försökte mörka detta fram till kontraktskrivandet: 22,6 Cent skulle den rätta hyran uppgå till.

Denna klantighet var starten på ett misstroendekrig mellan markägare och stadens styrande. Borgmästaren har drivit stora infrastrukturprojekt i kölvattnet av OS-ansökan och hävdar att detta är möjligheten att skapa snabba pendlingsförbindelser mellan München och Garmisch och ”en explosion av byggverksamhet för pendlare”. En mardröm för flera Garmisch Partenkirscheninvånare.

Den senaste tiden verkar tonläget ha blivit riktigt hätskt:

Olympiaansökan är en trojansk häst, säger en advokat som fårbönderna har anlitat till FAZ-Sonntag (hittar ingen nätutgåva av denna artikel, köpte papperstidningen 30.1 2011, avdelning ”Politik”, s. 8.) En gammal pensionerad professor i fysik som dragit sig tillbaka i Garmisch och hängivet skyddar alpregionens natur och fårnäring hötter med näven åt Internationella Olympiska Kommittén i en lokaltidning och ber att bli ordagrant citerad när han kallar dem för ett ”korrupt fascistiskt pack”.

Garmisch-Partenkirchens olympiska råd har gått på offensiven och bland annat anlitat Katarina Witt som OS-ambassadör för att få lite ”schvung i vår sak”, som den grå eminensen Ignaz Streitel med över trettio års arbete i stadens kommunfullmäktige bakom sig uttryckte saken. Streitel  (född 1929) – kallad ”Nazi-Streitel” av de protesterande bönderna och naturvårdarna – gjorde onekligen OS-anhängarna en otjänst där han plötsligt drog sig till minnes OS 1936 och hur ”Adolf kom med snön, och folk sa: till och med snö kan han göra!”

Nåväl, det här är både tragikomiskt och intressant.  Egendomsanspråk och Olympiska spel är en härlig häxkittel! 6 juli avgörs om Garmisch Partenkirchen får spelen 2018. De kunde ju naturligtvis gå till Pyeongchang i Sydkorea istället, men vad som händer där har jag inte följt.