Frustrationens och oordningens topografi

Jag förmodar att man på varenda kafferast i landet sitter och diskuterar valet. På universitetet har vi hängt framför www.val.se och sett röstlandskapet avtecknar sig ned i minsta lokalsamhälle. Och visst är det skakande att plötsligt se en by på 200 personer på fyra år gå från 2 till 60 röster på SD.  Eller hur stabila sosse-kommuner vittrar sönder i missnöjesatomer. Kartor, gränslinjer och färggranna staplar sätter onekligen spinn på föreställningarna: Vad hände? Är det medias fel? Har politiker inte tagit sitt ansvar?

Hur mycket skinnskallerörelse SD fortfarande är återstår att se. Men jag tror att alla brösttoner från de etablerade politikerna över vad som har ”drabbat” Sverige ännu dränker den faktiska anledningen. Och den handlar om segregation. Kommunalarbetarens chefredaktör Liv Beckström skriver i sin krönika i dag att valresultatet är ett utslag av ” fattigdom, frustration och en oordning som sällan drabbar medelklassen”.

Detta mönster går också igen geografisk. Skrämmande tydligt. Man kan numera direkt avläsa hur lokalsamhällena mår, deras grad av oordning eller hur långt avståndet är till allt vad etniska grupper heter. Befann vi i USA skulle valkartorna dyka upp på CityData, sajten som många använder när de söker ny bostad eller ny skola i ett tidigare obekant område; ett mått på hur attraktivt eller ”safe” ett område är. I dagens avläsbara Sverige skulle en hög procentandel röster för SD indikera på en bristande ”medelklassighet” och förmodligen en hotfull närhet till mångkultur och värdelösa skolor. Och har socialdemokraterna över 50 procent av rösterna i en valkrets bor där antingen bara invandrare (valdeltagande sällan över 60 procent) eller arbetslösa industriarbetare och förtidspensionärer (valdeltagande över 85 procent).

Flippa mellan valtabellerna och valkretskartorna , och ha samtidigt flygfotot eller gatuvyn över orten uppe på Eniro, så blir Sveriges sociala topografiska ångest tydlig: Kyrkberget i Strängnäs 4,1 % av rösterna till SD mot Åker ett cykeltramp bort i samma kommun som har nästan 11 % till SD. Trosa västra 3 % mot Vagnhärad 10 %, Åby i Haninge 10 % (the wrong side of the track?) mot Västerhaninge 3,4 % … sådär kan man fördriva kvällen och hitta grannorter som uppvisar helt olika socialekonomiska och politiska profiler.

Strandläge och SD-väljare hör liksom inte ihop, inte heller bostadsrätt i innerstan. Alliansen har hjälpt medelklassen räntesurfa, ruta och rota i skyddad hamn.

Någonting säger mig att det är precis denna avläsbarhet som alliansen med de nygamla moderaterna i spetsen har velat ha hela tiden. Jag minns uttalanden från ungmoderater på tidigt 1990-tal (läs: Mikael Söderlund) efterlysa större klasstydlighet: man ska se om någon är en direktör eller arbetare, börsmäklare eller lärare. Det skulle synas på allt: kläder, vanor, boende, val av bil och semesterort. Det hierarkiska Sverige, landet som går att läsa likt en blindskrift.

Gud, vad de har längtat efter det samhället! Och nu är det här, fullt av fattigdom, frustration och oordning.

Om arbetsbok

Arbetsboken skrivs av mig, Håkan Forsell. Här testar jag fältrapporter, tankar och utkast framför allt utifrån mitt arbete som urbanforskare och historiker. För att läsa och ladda ned längre artiklar och bokmanus besök min hemsida, www.hakanforsell.se
Det här inlägget postades i segregation, Sverige, urban sociologi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s