Ikväll hade jag gärna befunnit mig på Werkstattprojekt Linienhofs diskussionsträff om var vänstern har tagit vägen i dagens stadsbyggnadsfrågor. Projektet befinner sig sedan 1991 i en rätt ”djunglig” fastighet vid Rosenthaler Platz i Berlin-Mitte och har drivits av hängivna anhängare av diverse  medgestaltningsidéer:  självförvaltning, kollektiva saneringsgrupper, öppna gårdar med olika aktiviteter. ”Icke-kommersiella strukturer som sociala motdrag” – VI GÅR INTE ATT KÖPA står det på Linienhofs mur.

Nu är det inte projektet som äger fastigheten, utan det hyr in sig där. Och för några månader har ett anbud lagts på Linienhof av ett nystartat byggföretag – ett företag bestående av framträdande kulturpersonligheter (företrädare för en konst- och litteraturstiftelse och en journalist på Le Monde Diplomatique, t.ex.) som vill bygga om fastigheten till ett flerfamiljshus där de själva ska bo. ”De autonoma mot vänstern”, döpte Berliner Zeitung konflikten till och visst är scenariot till synes märkligt, även om man borde ha vant sig vid att gentrifiering inte går att reducera till ett fenomen på den politiska höger-vänster skalan (vad gör längre?).

Så ikväll ska man tillsammans med inbjudna experter diskutera var de där idealen om medgestaltning av stadsmiljön tog vägen från början av 1990-talet: solidaritet, gemenskap, jämlikhet, självkostnad.  Det är upplagt för en hel del animositet och förmodligen också en del melankoli…