Det är något med fula hus i bra lägen som gör mig på gott humör.  Det är realistiskt. Städer ska genomsyras av sådant som hör historien till, den opolerade verkligheten såsom den en gång såg ut, och ser ut idag. I Berlins centrala delar finns det ingen ände på de dysfunktionella och estetiska monster man kan beundra.

Två exempel:

På vandringen runt Alexanderplatz finns det flera, numera duktigt nedgångna, hyreshus från tiden då Österberlins centrum manifesterades. Kontrasterna i kvarteret är värda att uppmärksamma, ofta är arkitektur, socialt liv och ekonomisk verksamhet så disparata att det framstår som komiskt.

Hyreshus vid Alex, 1970-tal

Bara runt hörnet av den här fastigheten sträcker sig det hippa boutique-området kring Alte Schönhauser Strasse ut sig. Arkitekturen är just som den på bilden. Därför måste  Armani och Dior och gänget huseras i knotterbetonghus med bruntonade fönster. Föreningen av trånga kommunistlådor och expansiv hyperkapitalism är rörande.

Nästa hus har tydliga markörer som sänker dess värde. Väldigt intressant, tycker jag, vilka historiska troper och arkitektoniska koder som kan anses vara attraktiva för en viss tid och en viss typ av samhällelig reception. Hyreshusen för arbetareliten längs Stalinallee är oerhört eftertraktade, men dylika hus som detta nedan är inte värda någonting, fast fastigheten är uppförd blott några år efteråt.

Hus med Schlecker i bottenplan, Schönhauser Allee, 1960t.

Det är ett paradhus, vilket märks på att alla fönster mot gatan har en flagghållare. Där skulle den östtyska flaggan ställas under vissa högtidsdagar. Huset ligger också på en av de viktigaste trafiklederna i det forna Östberlin, Schönhauser Allee. Deklasseringen av huset syns på flera sätt. Huset sticker ut i kvarteret som i övrigt uppvisar sekelskiftesfastigheter präglade av överivrig saneringslust och statlig subventionerad historisering. Paradhuset har kanske en ännu intressantare historia, men ingen som är kommersiellt gångbar. Det yttersta förfallsbeviset är därför att Schlecker har bosatt sig i bottenvåningen. Schlecker är en kedja för billiga tvålar och tvättlappar som alltid fäster vid en sjuk och svag fastighet likt en parasit. Schlecker klarar bara av de billigaste hyrorna, därför att de har underbetald personal och rent maffiaaktiga mellanhänder.

Men detta hyreshus från slutet av 1960-talet är en fascinerande relikt, med sina dubbla syften som funktionell bostadsensemble och politiskt väggplakat.