Sitter och bläddrar i förra årets succéutgivning från Planetizen Press, en barnbok i stadsplanering: “Where Things Are, From Near to Far” . En av författarna, Chris Steins, berättade vid en presskonferens på Academy of Urban Planning i New York med anledning av bokens utgivning att han använt sina 5-åriga tvillingar som modeller för den tänkta läsargruppen. Om man lär barn i tidig ålder hur bra städer byggs, hur man tar hand om dem och hur man där lever tillsammans, då kommer sådana städer också att byggas i framtiden, menade Steins.
På bokens 24 sidor tecknas trafikflöden, parkarbeten, zonlagar, kulturminnesvård och andra abstrakta verksamheter, vilka ofta ställt stadsplaneraren i skuggan av arkitekten som stadens konkreta hantverkare i barns ögon. När det gäller bokens illustrationer har dessa redan blivit kritiserade för att ha East Village eller andra chica Manhattanområden som förlagor och att boken överlag propagerar för nyurbanistiska idéer. Vissa textpartier var, innan de genomgick redaktionell tvättning, rena svartmålningar av förorten som stadsmiljö.
Även om barnboken i stadsplanering är lite gullig och vill påminna om Richard Scarys funktionsbarnbok från 1960-talet ”What Do People Do All Day?” så är den samtidigt ett tecken på att kampen om den nya generationens stadspreferenser har hårdnat. Framtidens normer går via barnets påverkbara blick. Det öppnar för polarisering. När kommer repliken från den tysta majoriteten i suburbia? Eller har den redan kommit i den brittiske journalisten Paul Barkers ”The Freedoms of Suburbia”? Boken indikerar i alla fall att villaförorten inte kommer att ge upp sina värden utan strid:
”Walking through suburbia, others might see faded semis, but Paul Barker sees an amazing adaptability. Garages turned into storerooms, front gardens turned into garages, front doors personalised and giving out subtle social signals. The suburb is… ‘the great national balancing act between privacy and price’. ‘Suburban’ is regularly used as a sneer-word. Especially by architects and planners. But suburbia must be doing something right. In Britain, four out of five people (at least) live here. It is best to try to understand, Barker says, before rushing to condemn. Suburbs are an essential part of every city. Often, the most vigourous, innovative part. A land of liberty.”