Gentrifiering med skohorn: Car-Lofts i Kreuzberg

Vänner av topplistor – och med kunskaper i tyska – bör besöka det berlinska stadsmagasinet Zittys hemsida. Där listas allt, vid sidan av det vanliga utbudet av krogar, filmer och gallerier:  Berlinbornas främsta hatobjekt, deras hundar, deras läderoutfits, grillställen, kondomsorter, cykelvägar, inlines-märken – och de största misstag som gjorts i staden.

Ett toppnotering bland de nygjorda misstagen i Berlin är etableringen av s.k. ”Car-Lofts” – d.v.s. lägenheter designade så att innehavaren kan parkera sin bil i lägenheten. Detta ordnas rent tekniskt genom installeringen av en gigantisk bilhiss som i hermetiskt tillslutna och kameraövervakade bostadsfastigheter placerar bilen tryggt en bra bit upp från den farliga gatan.

Car-Loft Kreuzberg Paul-Lincke-Höfe

För poängen är just att gatan ska vara farlig. Det ska vara i Kreuzberg.  Om lägenhetsinnehavaren ville bo i Grunewald eller i Dahlem med sin bil skulle han (mer sällan är det en hon) behöva bry sig så mycket om att bilen står på gatan. Nyprojekteringen ”Paul-Lincke-Höfe” erbjuder höginkomsttagare att ”äntligen få bosätta sig mitt i Berlins mångfacetterade kulturliv”, som det står i en av bostadsföretagets flyers.  Billägenheterna på Reichenbergerstrasse har utlöst en våldsvåg i kvarteret, som traditionellt domineras av alternativa, vänsteraktivister, konstnärer och turkar och fastigheten är numera permanent vaktad av en säkerhetsfirma. Molotov cocktails har slängts mot fasaden och ett tag utsattes huset dagligen för vandalism.

Byggherren Johannes Kauka figuerade i ett reportage i Die Zeit för ett par månader sedan. Han berättade om sin dröm att bo mitt i smeten, med all den komfort och trygghet som förortsboendet kan erbjuda, på kittlande distans från stadslivet skitiga sidor, men med bibehållen dynamik. ”Paul-Lincke-Ufer är en av de attraktivaste platserna i Berlin, varför ska det vara omöjligt för någon med 500.000 Euro i inkomst att bo här? Varför ska rika människor behöva gömma sig bakom villahäckar i Zehlendorf?”  På frågan om detta är en gentrifiering av Kreuzberg svarar Kauka att det i sådana fall är ”gentrifiering med skohorn”. Det rör sig om ett hus på Reichenbergerstrasse – en märklig kloss bland själfulla hyresfastigheter från Gründerzeit.

Men utan tvekan råder en kulturkamp i det nya Berlin: det tog ett tag innan företagarna följde lobbyisterna som följde politikerna, som i sin tur sniffade runt var kulturentreprenörerna höll hus, som i sin tur hade följt konstnärerna som följt de billiga lokalerna och laddningen av historia och kreativitet som är själva urvaran i den urbana världen. Hyrorna har stigit kraftigt de senaste åren just i Kreuzberg. Framför allt är det turkarna och de alternativa som motas bort. Kreuzberg ligger inte i utkanten av den civiliserade världen längre – som stadsdelen gjorde före muren föll – utan verkligen mitt ibland allt. Under hotet att tvingas bort har många icke-extrema invånare sympatiserat med de alternativas kamp att få bort Car-Lofts-ägare och andrat gentry. ”Vi har inte mycket, dåliga arbeten, dåliga skolor och låga löner – men vi har spännande och genuina kvarter; kan vi inte få behålla det?” som en Kreuzberg-bo kommenterade Zeit-reportaget.

Men det är väl den varan som är så attraktiv: de spännande och genuina kvarteren. Förmögna skikt kan inte producera sånt själva. Men eftersom detta numera är till salu, och betingar konkreta priser,  ser utsikterna dåliga ut för dem utan tillgångar att få behålla varan.

Bild från reklambroschyren över Paul-Lincke-Höfe

Om arbetsbok

Arbetsboken skrivs av mig, Håkan Forsell. Här testar jag fältrapporter, tankar och utkast framför allt utifrån mitt arbete som urbanforskare och historiker. För att läsa och ladda ned längre artiklar och bokmanus besök min hemsida, www.hakanforsell.se
Det här inlägget postades i Berlin, Urban economy, urban sociologi och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Gentrifiering med skohorn: Car-Lofts i Kreuzberg

  1. Dan skriver:

    Men när de mindre bemedlad – däribland konstnärerna – tvingas flytta så försvinner (”flyttar”) väl en del av spänningen också? Kvar finns de spänningssökande höginkomsttagarna som nu måste flytta till nästa ”spännande” område, vars mindre bemedlade invånare sedan måste flytta igen, och så upprepas det hela. Eller?

    • arbetsbok skriver:

      Det är det som är frågan… Vart ska alla ta vägen till slut? Det finns dubbla budskap i denna typ av utveckling. Det alternativa Kreuzberg är ju inte särskilt tolerant, då skulle man väl välkomna några yuppies i den urbana smältdegeln. Men just den typen av annorlundhet går absolut inte an! Motsättningarna handlar mycket om en stadsdel som har blivit en symbol – och att just klämma in ett lyxhus med bilhiss mitt i denna symbolvärld är väldigt provocerande för många. Men visst skickar gentriferingsvågor människor med längre inkomster till andra områden, det var det som hände i Prenzlauer Berg för 12-15 år sedan och delar av Friedrichshain för 5-8 år sedan. Trots politikers löften om att bevara den sociala strukturen i stadsdelarna har de allra flesta gamla ossies lämnat dem för andra, mindre hypade, stadsdelar, både i gamla öst och väst. Det som fascinerar mig är det själlösa pilotfiskbeteende på inbodda stadskvarter som välbeställda bostadshandlare uppvisar, och som kommer till uttryck i Die Zeit-artikeln jag refererar till.

  2. Ping: Tweets that mention Gentrifiering med skohorn: Car-Lofts i Kreuzberg « Arbetsbok -- Topsy.com

  3. Earsatz skriver:

    ”Det alternativa Kreuzberg är ju inte särskilt tolerant, då skulle man väl välkomna några yuppies i den urbana smältdegeln.”

    Så resonerar bara en liberal – Jo, Kreuzberg är fantastiskt tolerant, men nej de kan inte ”tolerera” några yuppies, eftersom varje yuppie, på kort och på lång sikt, är ett hot mot den toleransen.

    Det handlar om självbevarelsedrift

    Ett liknande gentrifieringsprojekt pågår några kvartér därifrån: Fichtebunker, en ett fd gastorn med lång och brokig historia som Kreuzbergs innevånare vill förvandla till aktivitetshus, men som under mystiska och troligtvis regelvidriga former såldes till en privat byggnadsentrepenör som förvandlar det till lyxbostader för miljonärer. Enligt rytkena har Udo Kier tingat på en av takvåningarna.

    Bränn Paul-Linke-Höfe till grunden!

    • arbetsbok skriver:

      Tack för uppdateringen om Fichtebunker! Jag tycker projektet Paul-Lincke-Ufer är rätt löjligt (att byggherren har ett så irriterande och fånigt ”c” extra i namnet säger väl allt om projektets garnityr-aktiga och kvasi-historiserande ambitioner). Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta att ”liberal” är ett skälsord. Men min åsikt om de alternativas (inte hela Kreuzberg-befolkningens) intolerans kommer bl.a. från tråkiga erfarenheter av deras squattande av künstlerhaus Bethanien som gjorde att stället måste omlokalisera för att om möjligt rädda den verksamhet som är värdefull.

  4. Ping: Svensk (bo)stad 2.0 | Arbetsbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s