De fyra Berlinmurarna

Den politiska psykologin kring befästningsmurar har inte intresserat många moderna byggnadshistoriker. Stadsmurar och försvarsanläggningar är överhuvudtaget styvmoderligt behandlade ur ett arkitektoniskt perspektiv, trots att många enskilda exempel är bland de viktigaste arkitektoniska skapelser som överhuvudtaget funnits.  Det finns flera faktorer som gör arkitektur till en politisk faktor: en näringslivsaspekt, en säkerhetsaspekt, men kanske mest tydligt: den uttryckliga politiska demonstrationen av makt och maktförhållanden som ofta resulterar i en dominans av stadsbilden.

Den tyske konsthistorikern Michael Diers utarbetade en gång en stilhistorik över Berlinmurens tillkomsthistoria. Det visade sig att Berlinmuren egentligen hade genomgått fyra distinkta estetiska faser.  Kring det soldatbevakade gränsområdet mellan den sovjetiska och de amerikansk-franska zonerna i staden rullades natten mellan den 13 och 14 augusti 1961 en taggtrådsanläggning ut. I anslutning därtill byggdes en sporadisk mur med högst ojämn kvalitet och med olika höjd och tjocklek på sina ställen.

die erste Mauer wird gebaut, August 1961, foto dpa

Den första Berlinmuren byggs i augusti 1961

Det finns studier som pekar på att muren egentligen planerades att uppföras i början av sommaren 1961, men att man inte hade nått den kapacitet i tegelproduktion som gjorde att muren kunde byggas tillräckligt hög på alla ställen. När den väl började uppföras var det ju tvunget att gå riktigt fort.

1963 blev stenmuren förstärkt med en betongmur.

Berliner Mauer um 1963

Den andra muren med betongförstärkning 1963.

1974 byttes dessa murdelar ut mot färdiga betongmoduler, höjden på muren blev nu för första gången enhetlig – 3,70 meter – och krönt med en pålagt rör som ersatte ståltrådskronan.

Berliner Mauer um 1974

Den tredje muren med det stjälpta röret upptill, 1974

Från 1979 inträdde så den fjärde murgeneration i Berlin; skarvlösa stålbetongplattor på vitt grundade element med integrerad sockel och på den övre murkanten ett stjälpt, avslipat rör.  Det var denna mur som raserades den 9 november 1989. Det var också denna konstruktion som möjliggjorde att Berlinmuren blev en estetisk artefakt, att hela element kunde transporteras och skänkas bort som konstverk. Det hade varit omöjligt om muren fortfarande hade varit gjord av tegel. Här nedan återfinns ett murelement i Vatikanstaten (en gåva av den tyska regeringen).

Berlin Wall in the Vatican state, 2009

En bit av den fjärde generationen Berlinmur i Vatikanstaten

Muren själv hade blivit en accessiore redan innan den föll, ett attribut, DDRs stolta fasad mot omvärlden. Det var ju inte heller själva muren som utgjorde försvarsanläggningens dödsbringande verkan, utan det anslutande min- och taggtrådsfältet, bevakat av avfyrningsberedda soldater. När den hade spelat ut sin roll blev den därför ögonblickligen en gimick, en leksak, för torgförsäljare och politiker.  Murens symbolhistoria och dess reella historia hade börjat gå sina olika vägar redan före 1989.

ps. se även DN.

Om arbetsbok

Arbetsboken skrivs av mig, Håkan Forsell. Här testar jag fältrapporter, tankar och utkast framför allt utifrån mitt arbete som urbanforskare och historiker. För att läsa och ladda ned längre artiklar och bokmanus besök min hemsida, www.hakanforsell.se
Det här inlägget postades i Berlin, European urban history och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till De fyra Berlinmurarna

  1. Ping: Två jubileum – Berlinmuren 50 & Die Grüne 30 | Arbetsbok

  2. Ping: Fyra generationers Berlinmurar och DN såg 2009 tillbaka på sina egna skildringar | Tankar om IB

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s